Det förra inlägget handlade om hur dåligt jag mådde i veckan så nu tänkte jag kontra med ett inlägg som handlar om roliga saker som händer just nu. För det är några riktiga toppengrejer på gång!

Först, låt oss prata ekonomi. Det är helt oundvikligt om man blir långtidsjukskriven, särskilt om man som jag de sista åren har prioriterat att jobba så lite som möjligt och istället vara ledig för att göra annat så mycket som möjligt. Karriär, konsumtion och prylar känns mindre och mindre intressant. Att samla i ladorna har aldrig varit riktigt min grej heller, pengar ska brinna! Dessutom har jag de sista månaderna jobbat deltid med ett extremt låglönejobb, undersköterskans, och jag fick till och med bara en biträdeslön eftersom jag var under utbildning. Ni kan ju räkna ut hur den här sjukpenningen ser ut! Maken tjänar ju betydligt bättre som IT-konsult och är dessutom förnuftig nog att ha lite sparat men jag vill helst inte låta honom betala för min livsstil. Det känns inte rätt att han ska försaka grejer han tycker är roliga och har förtjänat för att jag är en sorglös typ även om han gärna gör det och aldrig klagar, den raringen. Kan själv är ju mitt motto! Så jag har känt mig lite bekymrad över min ekonomi framöver. MEN, nu kommer vi till det roliga! Det visade sig att jag har en sjukförsäkring som jag inte ens kommer ihåg att jag har tecknat (maken var säkert inblandad!) och som täcker diagnoser som bröstcancer. Och i dagarna får jag ut 50 fräscha tusenlappar i ersättning som jag kan göra vad jag vill med. Hurra!! Ja, jag vet, inte låta pengar brinna nu utan använda dem förnuftigt så det räcker att dryga ut kassan med fram till jul när jag förhoppningsvis är igång och jobbar igen. Jag lovar! Tror jag… 🙂

En annan sak som känns riktigt härlig just nu är att jag ska flytta ut på landet ett tag. När det är sommar vill man ju vara på landet så mycket som möjligt och förutom behandlingarna var tredje vecka så finns det inget som tvingar mig att vara i stan. Endast yngste sonen bor kvar hemma och han klarar sig själv och maken kommer att åka lite fram och tillbaka mellan stad och land. Ja, maken är ju en sån där märklig typ som tycker stan är bäst och landet är skönt i ungefär tre dagar, sen börjar det krypa i kroppen på honom. Man fattar det inte men han är ju trevlig och klok i övrigt så det får gå.

När jag väl hade kommit på att jag kan bo på landet föddes nästa tanke. Jag har ju alltid drömt om att ha höns! Varför inte hyra några sommarhöns och installera dem i vårt gamla utedass? Med lite justeringar så blir det hur fint som helst! Och jag får trevligt sällskap, en anledning att resa mig ur soffan och lite förströelse när illamåendet sätter in. För att få lite tips och råd la jag ut denna tanke i en hönsgrupp som jag följer på Facebook (ja, jag är lite udda), jag berättade om min diagnos och om mina tankar på att ha höns på utedasset över sommaren. Och reaktionen blev omedelbar och helt underbar! Så mycket pepp och kärlek och tips som strömmade in från dessa hönsentusiaster! Och minst tre personer erbjöd mig höns, till skänks eller till lån. Resultatet blev att en helt underbar tjej kommer och levererar tre höns + foder till stugan efter midsommar och hon vill inte ha betalt för att låna ut hönsorna. Kan man tänka sig, sånt här ger en hopp om mänskligheten!

Min hjärna slutade förstås inte snurra där utan jag började genast se mig om efter fler djur. Jag är och har alltid varit en hopplös djuroman. Och en annan sak jag drömt om länge är ju förstås en hund! Jag har haft två hundar tidigare men mitt liv har inte varit lämpat för hund på mycket länge, för mycket jobb och ett liv i innerstan. Inget kul liv för en hund! Men jag har alltid tänkt att en dag är det dags för vovve igen. Nej, bli inte rädda nu, jag har INTE köpt en hund, inte ens jag är så ansvarslös. Men jag följer inte bara hönsgrupper (två!) på Facebook utan dessutom den mycket seriösa och hundälskande organisationen Hundstallet. Och de behöver ibland kortvariga jourhem till hundar som blir ledsna av att bo på institution medan de väntar på sitt nya hem. Så jag har varit i kontakt med dem och beskrivit min situation och vi har kommit fram till att jag eventuellt skulle kunna ta hand om en gammal snäll hund på prov några veckor eller så. En som följer med mig på mina långsamma skogspromenader och gillar att ligga på verandan och chilla resten av tiden. Jag hade mina ögon på en snäll gammal hunddam med kloka ögon men hon verkar ha hittat ett hem nu, skönt för henne. Men det finns en liten vänlig hundfarbror med behov också. Kanske blir det han som blir min verandakompis ett tag. Eller någon annan. Det ser jag fram emot!

Så ni ser, att vara sjuk kan ha sina välsignelser också, det händer roliga saker även i mitt liv. Och igår firande jag och sonen lite medan maken var iväg på galej. Jag har ju lovat mig själv att bekämpa tumören på mitt sätt och det gör jag bland annat genom att äta bra. Inget socker eller vetemjöl ska göda någon tumör eller göra mig extra trött, jag behöver all energi jag kan få. Och jag har varit duktig! Men i veckan som gått har tamigtusan ingenting smakat bra och igår blev jag för första gången på länge sugen på något: pizza! Så vi bestämde att släppa loss och go bananas på varsin pizza från Dominos (som dessutom levereras vid dörren, hehe) och en helbalja lightläsk. Jag åt som om det inte fanns någon morgondag och njöt av varje tugga! Denna dagen, ett liv!