Nu har det gått några dagar sedan jag skrev så här kommer en liten uppdatering på hur jag mår just nu. Illamåendet har släppt för ett tag, det känns skönt men jag räknar med att det kommer tillbaka efter varje cellgiftsbehandling. Istället är det tröttheten som dominerar tillsammans med en känsla av att jag är på väg att få influensa vilken sekund som helst. Ni vet den där molande värken i musklerna man brukar få. Jag tror den kommer ifrån sprutorna jag tar, tydligen är det vanligt att få både muskelvärk och skelettvärk av dem. Och tröttheten kan verkligen överfalla mig emellanåt, det känns plötsligt som om jag bara vill lägga mig ner på golvet och sova. Helst vill jag ligga i sängen hela tiden invirad i mitt gosiga täcke men jag sparkar upp mig själv några timmar varje dag, upp och ut! Det känns viktigt att jag rör på mig, både för att ryggen inte ska paja men också för att få lite energi. För att det ska funka sprider jag ut saker att göra under veckan, några timmar orkar jag vara igång innan jag måste hem och vila. I veckan har jag varit hos tandläkaren för att kolla upp tandstatusen inför kommande behandlingar, jag har varit hos perukmakaren och hämtat ut min peruk, jag har hälsat på mina föräldrar och jag har varit ute på sjal-jakt. Jag har ju fått några snygga mössor hos perukmakaren men tänker att det är bra med några tunna sjalar också när det blir riktigt varmt. Enligt min sköterska kan håret börja falla av från dag 8 efter första cellgiftsbehandlingen och vi är på dag 10 nu så det kan börja när som helst. Jag drar lite i håret då och då för att kolla men än så länge sitter det fast. Nu när jag vet att det ska av så känner jag mig nästan otålig, sätt igång, lika bra att få det gjort så jag kan börja vänja mig vid mitt nya skalliga liv!

Någon har frågat hur jag känner inför att tappa håret men än så länge känns det inget särskilt. Jag har aldrig varit överdrivet intresserad av mitt hår eller mitt utseende, har väl gått till frisören som alla andra och förstås tyckt att det är bra om det ser trevligt ut (och det gör det, tack Marie!) men jag är inte typen som står särskilt länge framför en spegel. Några snabba tag med hårborsten på morgonen, sen är jag klar. Sminkat mig har jag inte gjort på 30 år och jag slutade färga över de gråa stråna för flera år sedan. Så att håret faller av känns inte så farligt i det stora hela, det växer ju ut igen. Jag vet att många tycker det känns hårt att förlora håret men jag förstår det inte riktigt, däremot kan jag förstås respektera att vi känner olika. Jag tycker nog snarare att det ska bli intressant att vara skallig ett tag, en ny erfarenhet i livet. Kanske känns det annorlunda när jag väl står där och ser ut som Dobby, vi får se.

Jag har fortsatt att ta mina sprutor i magen varje dag som ska boosta de vita blodkropparna. Det funkar bra men jag tycker inte om det (aj!) så det ska bli skönt i efttermiddag när jag tar den sista för den här omgången. Jag har tagit dem 8 dagar i sträck och sannolikt blir det samma procedur efter varje cellgiftsbehandling. Förutom att de ger mig influensavärk har jag nu också börjat få en konstig ryggvärk som jag tror beror på sprutorna med. Jag brukar känna av ryggen när jag vilar mycket men det sitter vanligtvis mellan skulderbladen och går över när jag rör på mig eller stretchar. Den här värken är helskum, den sitter i korsryggen och liksom pulserar på ett krampliknande sätt. Mycket obehagligt! Att röra sig hjälper inte, att byta ställning hjälper inte, yoga hjälper inte. Det enda som verkar hjälpa är min vän Alvedon så det får det bli på natten så jag kan sova. Tänker att jag ska prova värme så jag slipper ta tabletter hela tiden så det kan tänkas att det får bli ett inköp av en elektrisk värmedyna.

Så från och med imorgon så blir det inga mer läkemedel och gifter på en dryg vecka. Jag hoppas att det innebär att nästa vecka kommer att kännas piggare och mera smärtfri för veckan efter kör vi igång med den andra cellgiftsbehandlingen. Och sannolikt kommer jag att må lite sämre för varje gång, det sliter på kroppen det här, cellgifter är inget lördagsgodis direkt! Om jag känner mig OK på tisdag så ska jag följa med maken upp till Stockholm ett par dagar och hälsa på äldste sonen som bor där. Maken jobbar i Stockholm tisdag till torsdag varje vecka och bor då på hotell så ibland brukar jag hänga på. Det borde kunna funka bra, jag kan vila på tåget och sen bor jag centralt med maken på fint hotell så jag kan vila och känna mig lyxig hela dagen om det behövs och sedan träffa maken och sonen och goda vänner på kvällen. Hoppas, hoppas!